dag jag är förberdd för (trodd jag)

Min häst Orvar har vari sjuk en längre tid. Han är skimmel (vit). sikmlar har i generna att de ofta får skimelcancer, sk. melanom. så har även Orvar. Sedan december så har he int gått att trän ordentligt på han å i våras börja de även påverka balansen så de senaste månaderna så har han int blivi riden.

Jag har förberett mej i månader på att ja kommer att måst ta bort han, imoron e dagen när han åker. Kl 6 imoron lastar jag för sistagången min kära orvar å han får åka iväg på sin sista resa.

ja trodd ja hadd behandla sorgen å alla känslor, å ändå sitter ja här å känner hur tårarna rinner. ja vet ju att de e bäst för han men.....

ja har klara mej i förberedelserna ganska bra utan att gråta, men när vi ikväll me flivkorna körd iväg ti stalle så att C å S sko få ta farväl av Orvar å Madam (ett av pappas ston som å far imoron) å C börja gråt att hon kommer att sakna O då slog de mej att han verkligen kommer att vara borta! tyckt så synd om C, hon e ju så liten <3



Tack Orvar för allt! du har betytt myki för mej å många andra!